Få saker...

...gör mig så ilsken som när tekniska prylar inte fungerar. I detta fall är det datorn som får ta emot mina agressioner eftersom det inte går att ladda upp bilder till mitt tänkta blogginlägg. Jag vill slå datorn och gör faktiskt det också. En liten smäll bara. När inte datorn reagerar på mina utbrott tolkar jag det som att den provocerar mig, vilket gör mig ännu argare. Tillslut blir jag arg på Peter eftersom det är han som har köpt datorn (just nu kallad skitdatorn) och bestämt att vi ska ha det här vedervärdiga mobila bredbandet. Inte helt logiskt beteende kanske. Men ibland är det rätt skönt att vara lite ologisk och omogen.
.
Tekniskt strul sätter alltså stopp för kvällens inlägg.

God afton på er!

Morgonstund

Idag hände det något högst underligt. Jag vaknade och gick upp före båda barnen. Så nu sitter jag alltså uppe helt själv med datorn och en kopp te. Får man säga att det är skönt? Man hinner ju till och med tänka.
.
Det blir faktiskt mer betänketid idag för jag ska till frisören. IGEN. Förra gången jag var där hade jag ju värkar och kunde inte ens njuta av min varma choklad. Den här gången ska jag läsa tjusiga magasin (typ Hänt Extra), njuta av chokladen samt antagligen minnas hur hemskt det faktiskt är med värkar. När jag ser en gravid person på stan så kommer jag på mig själv med att sända personen medlidsamma blickar och tänka "Stackars dig! Du vet inte vad som väntar dig". Om själva förlossningen alltså. När väl ens lilla bebis är ute är det ju underbart.
.
För övrigt så blev förnuftet bryskt undanknuffat under gårdagens tur till Ljusexperten och Mio (igen). Två lampor och en väldigt tjusig tvättkorg (!) inhandlades. Det är så typiskt mig att börja med att köpa en tvättkorg när det är så mycket annat som behöver handlas. Men nu ska här tvättas med grace förstår ni. När jag kom med famnen full av kuddar till den nya soffan (som vi ännu inte köpt och inte ens hittat) samt en fiiiin rosa-lila pläd gjorde förnuftet, som tur var, come-back.
.
För att återgå till frisörbesöket så funderar jag på att göra något radikalt med håret. För mig är radikalt att klippa några centimeter mer än vanligt. Vi får väl se vad hon säger, min frisör Marianne.
.
Trevlig måndag!

Frukost med god yoghurt och söta barn

Mums! Vilken smarrig yoghurt jag inhandlade igår. Jag åt nog ett halvt paket till frukost idag (något överdrivet som vanligt). Under veckorna äter jag alltid havregrynsggröt och ägg, men på helgerna lyxar jag till det med god yoghurt och mackor. Dessutom förgylldes frukosten av två små söta barn i tidningen, som faktiskt råkade vara mina egna.
.

Ser ni mina små gullungar?
.
Natten har ägnats åt tankar om lampor. Jag drog nämligen med mig min vän Siv (Lotta) till Miomöbler igår eftermiddag och där botaniserade vi en lång stund bland de olika lampmodellerna, samt frossade i underbara inredningsprylar. Frågan är vem som ska finansiera mitt inredande. Någon frivillig?
.

Jag lyckades dock behärska mig och inhandlade endast ett N som ska stå i Noels fönster. Bokstaven A, till Alvas fönster, var tyvärr slut men kommer snart in igen.
.
Jag glömmer liksom bort att huset inte är vårt än. De andra budgivarna kan ju ändra sig och kasta in ett nytt bud eller så kanske besiktningen visar att det under huset gömmer sig en vulkan. Allt kan hända så jag måste behärska mig. MÅSTE! Fast jag får nog ta en tur till Idébelysning när de öppnar. En liiiten tur bara.
.
God morgon!

Hjälp! Vi är med hus!

Ja just precis; HJÄLP! Hela dagen har vi gått som på nålar efter en segdragen budgivning som vi till slut vann. Vi gick lite längre än vad vi tänkt, vilket föranleder viss ångest. Självklart är vi även glada, men det är stort att köpa hus. Det är ju inte som att köpa en ny byrå direkt. Besiktning ska göras och papper signeras, men sen så...
.
Bifogar några bilder så att ni vet vad som väntar er när ni hälsar på. Tyvärr ingår inte inredningen, som jag misstänker kommer från butiken "Hjärterum". Eller tyvärr och tyvärr, då hade ju hela min nattliga inredningsplanering varit förgäves.

Här ska Peter stå och laga mat.

Här ska man parkera sina tofflor.

Väntstol till duschen

Här ska Peter stå och tvätta och dona.

SMS-rädsla

Förresten så dör jag en smula varje gång jag får ett sms, för det kan innebära att vi blivit överbjudna i budgivningen på huset. Bara så att ni är medvetna om konsekvenserna av ett eventuellt sms.

Sjukdag

Noel vaknade med 39 graders feber, vilket innebar att det skulle bli en dag i soffan. Trodde jag. När man själv, i egenskap av vuxen, har hög feber så är man oftast ganska sliten och vill bara sova. Detsamma gäller tydligen inte barn, för han verkade inte inse att han var sjuk utan ville hitta på en massa saker.
.
Den pedagogiska moderns hjärta slog ett par extra slag när Noel kom gående med bokstavspusslet i högsta hugg. Jag måste erkänna att jag har lagt en del krut på att han ska tycka att det är roligt och spännande med bokstäver och läsning. Stolt kan jag konstatera att han nu kan lägga sitt namn med bokstäver samt att han kan plocka ut första bokstaven i t ex mamma, pappa, Alva och några till. (Det må hända att jag är en gnutta yrkesskadad, lågstadielärare som jag är). Idag ägnade han sig åt att använda alla alfabetets bokstäver i ett och samma ord. Jag skulle sedan läsa ordet gång på gång. Det gällde att läsa på samma sätt varje gång annars fick man snabbt en anmärkning "Nu sa du scheeeeel (f är tydligen en svår bokstav att uttala) mamma!".
.

Efter ca 30 läsningar kände jag, hur pedagogiskt det än må vara med bokstäver, att det var dags att byta aktivitet. Syltkaksbak kändes som en bra idé med en supersnorig kille. Nu ska du sluta läsa om du är äckelmagad. Mitt under degtillverkningen såg jag hur något olämpligt lämnade Noels näsa OCH LANDADE I DEGEN. Det var bara att slänga degen och göra en ny, på egen hand denna gång. Efter noggrann tvagning, intag av nässpray samt hård övervakning fick Noel sedan hjälpa till med håltillverkning och syltiläggning.
.

Syltkakor någon? Ingen? Det blir nog till att bjuda på dem till ickebloggläsande gäster. Trots att de är garanterat snorfria. Vi säger nog inget till Peter om den här incidenten.
.
Mys nu ordentligt för idag är det FREDAG!

Insomnia

I natt har jag sovit extremt dåligt. Nej, det är inte Alva som hållit mig vaken (hon har snusat så sött i armhålan). Inte heller Noel. Eller Peter.
.
Jag har inrett! Nästan hela natten. Det är inte bara soffor (nya naturligtvis) som har placerats ut, utan även detaljer såsom fönsterlampor, kuddar, krukväxter och ljusstakar. Julgranens plats har så klart också valts ut med omsorg. (Det är bland det första jag funderar på när jag kommer in på en husvisning). Jag har försökt att slå bort inredningstankarna genom att säga till mig själv "Marie, vi har inte köpt huset än. Tänk om du ligger vaken och inreder åt någon annan nu igen". Jag lyckades lyssna till mig själv för några korta, ljuvliga sekunder, men sedan kom ett fruktfat och puttade undan mina logiska tankar och så var jag igång igen.
.
Så idag är jag trött men förväntansfull inför dagens budgivning. Jag är laddad kan man säga. Bring it on!


"Var ska vi stå då?"
.
God morgon förresten!

Bästa tisdagstipset

Jag har denne man att tacka för 8 år av härliga tisdagskvällar.

.

Mycket riktigt! Det är ju självaste Bachelor-Andreas. Året var 2003 (uttalas med röst från en gammal historiefilm). TV-programmet Bachelor skulle sändas för första gången. Vi var ett gäng tjejer som bestämde oss för att träffas och titta på det första programmet. Det var fantastiskt roligt att sitta och skämmas tillsammans över alla pinsamheter som mannen ovan bjöd oss på. Jag minns särskilt ett tillfälle då vi alla stod upp och skrek för fulla halsar, med trippla skämskuddar för ögonen, när Bachelor-Marie (ej jag!) tackade nej till Andreas ros.

.

Vi fortsatte naturligtvis att träffas säsongen ut. Konceptet var enkelt. Dresscode: mysbyxor, förtäring: frallor med te och därefter blandade sötsaker, samtalsämnen: Andreas förehavanden samt övrigt skvaller.

.

När serien var slut var vi beroende av våra tisdagkvällar. Det var så trevligt att ha något att se fram emot mitt i veckan. Vi fortsatte därför att träffas även utan Andreas, med rullande värdinneschema, och gör så fortfarande! Trots jobb, familjeliv och allt annat som ska hinnas med så är tisdagkvällarna heliga (även om vi nu bara ses varannan tisdag). Medlemmarna har varierat något, men "stommen" är densamma.
.

Tisdagkväll a la 2011. Här Camilla med Alicia, Maria med Alva, Anna och jag bakom kamera. Tyvärr saknades Sara och Anna p g a sjukdom och jobb.

.

Så tack ska du ha, Bachelor-Andreas!

Kompisar

Vad nu då? Har ni haft kungligt besök? Det kanske ni undrar när ni ser denna juvelbeprydda hand. Nä då, det är bara Noel som har gjort sig fin med klocka och ring. Han beger sig ogärna ut bland folk utan dessa accessoarer. Den exklusiva ringen fick han på folktandvården Byttorp i höstas. Tandläkaren ställde fram en skål med tuffa plastdjur (dinosaurier, hajar o.s.v.), men Noel hade fått korn på något annat i bakgrunden, nämligen en skål fylld med ringar. "Du kanske hellre vill ha en ring?" frågade tandläkaren. Snabbt åkte Noels hand fram och valde ut denna guldring med ett blått safirhjärta. Med fördel bärs ringen på tummen och matchas med tuschstreck på handen.

.

Igår lekte vi med våra fina kompisar Nils, Tage och Siv (Lotta) igen. Det blev McDonaldslunch till barnen och Ceasarsallad till mammorna. Därefter massor av lek, bus, prat och latte. Här sitter två modiga brandmän och tar igen sig i soffan. Noel har inte bestämt sig än om han ska bli brandman eller polis när han blir stor.

.

Alva tycker att det har varit lite för mycket fokus på Noel här på bloggen det sista. Hon vill gärna poängtera att även hon har ett socialt liv.

Här till exempel ligger hon på golvet och skrockar tillsammans med sina väninnor Linnea och Liv. Liv (i babysittern) har precis berättat en spännande anekdot. Alva och Linnea vet inte riktigt vad de ska tro.

.

Plötsligt försvann Linnea in i en telefonkiosk och ut kom istället denna hjälte flygande; Spiderbaby. (Jag är medveten om att jag eventuellt blandar ihop superhjältarna lite nu. Det är en litterär frihet jag tar mig.)

.

Vi har ett nytt hus på g. Budgivning startar idag. Vi får väl se hur det går. Ni får hålla tummarna lite bättre denna gång, för det verkade inte hjälpa förra gången.

.

Ha en bra dag!

Ledsna spadar

Min son har den sista tiden utvecklat starka känslor för döda ting. Man kan inte längre slänga den halvätna mackan, eftersom den blir ledsen då. Inte heller föreslå att vi kanske kan städa undan de få bebisleksaker han har kvar i sitt rum, eftersom de bli ledsna då.
Idag skulle vi åka till kompisen Nils och äta lunch. Noel stod utanför och väntade medan jag klädde på mig och Alva. När vi kom ut stod han utrustad med två spadar. Jag bad honom ställa tillbaka dem, eftersom de inte skulle följa med på lunchen, varpå Noel tittade på mig med förfärad blick. "Men mamma, de blir ledsna då". Jag försökte förklara att spadarna mådde mycket bättre av att stå ute i friska luften än att ligga i en bil och ha tråkigt. Jag menar, de hade ju i alla fall varandra. När han förstod att jag menade allvar åkte underläppen ut flera meter och stora tårar började trilla nerför hans kinder. "Mamma, de är jätteledsna nu", förklarade han hulkande.
.

Två sörjande spadar
.

En sörjande spadägare. Lägg märke till tåren modell x-large.
.

Två glada spadar på väg till lunch. 1-0 till Noel och spadarna.

.

Trevlig kväll!

Tidsbrist!!

Ah! De senaste två dagarna har tiden tyvärr inte räckt till för bloggande. Jag hoppas att det ska bli en stund över i kväll...

Sabla unge!

Jag kan skryta med att jag under mitt 32-åriga liv aldrig har svurit. Det är inte så att jag bestämt mig för det, utan svordomar har helt enkelt inte trivts i min mun. Jag har provat att säga några ord, men det låter helt sjukt när jag säger dem. När andra säger samma ord kan det låta riktigt effektfullt. Istället har jag brukat den tjusiga låtsassvordomen "sablar", ett kanske inte lika effektfullt ord. Jämför så får ni höra: "Hörrudu, din jävla idiot!" kontra "Hörrudu din sabla idiot!". Min "svordom" låter som ett skämt. Ändå kan jag inte göra mig kvitt den.

Peter svär desto mer flitigt (med riktiga svordomar), även om inte heller han är någon direkt racersvärare. Noel har som tur är aldrig snappat upp någon svordom, förrän nu. Och vilken tror ni han har valt att snappa upp? Jo, SABLAR såklart. Betyder detta att han kommer att gå i sin mors fotspår genom livet? "Sabla mamma!", och "Sabla pappa!" har han yttrat idag. That´s my son!


Nu ska jag förklara min hårda rubrik. Jag känner mig hyfsat nöjd med min viktnedgång hittills, efter förlossning och graviditet. 3 kg kvar till inskrivningsvikten (vid det tillfället hade jag i och för sig redan gått upp några kg). Idag fick Noel mig att inse fakta. Vi satt i soffan, han och jag. Rätt som det var tog han min hand, la den på min mage och sa "Mamma, känn så tjock du är".

Sabla unge!

Idag har vi för övrigt haft fikabesök från storstaden i väst. Nej, jag tänker inte på min hemstad Bollebygd, utan Göteborg. Det var min barndomsvän Hanna med sambo Niklas och den lilla bebisen i magen som förgyllde vår eftermiddag.


Trevlig söndagkväll på er!

Te- och bloggpaus

Nu tar jag mig en välförtjänt paus i allt städande och sätter mig vid datorn med en kopp "Mors lilla Olle". Det var tydligen jag som drog nitlotten i den här familjen idag. I morse kom jag på att det vore mysigt att gå på bio med Noel, eftersom jag såg att "Lilla Anna och långa farbrorn" gick just nu. "En av oss kan gå med honom, så kan den andra vara hemma med Alva och städa". (Hur kunde jag lägga fram det så dumt?). "Jag kan gå på bio med Noel" erbjöd sig Peter ädelt och väldigt snabbt. Så nu går jag här hemma och städar lite bittert och halvhjärtat. Viftar med dammvippan och plockar med Noels leksaker som är ÖVERALLT.
.
När fick han alla dessa leksaker? Det är ju sjukt. Han är tre år. Ska det fortsätta i den här takten måste vi snart köpa två hus. De flesta leksakerna leker han inte ens med. Jag har nedan gjort en 3-i-topplista över de saker han helst leker med här hemma. För att göra det riktigt olidligt spännande för er börjar jag bakifrån, alltså med tredjeplatsen.

3. Post it-lapparna
.

.
En dag gjorde Noels morfar det, för mig och Peter, ödesdigra misstaget att ta med sig några post-itblock till Noel. Plötsligt hade vi neonfärgade lappar i varenda vrå, inklusive på oss själva. Noel kan roa sig i timmar med att sätta upp lappar i olika mönster och grupperingar. Det är också det enda som leken går ut på: att sätta upp lapparna. När alla lappar är uppsatta är leken över. Morfar tycker att det är så roligt att se hur Noel kan roa sig med något så enkelt att han har gjort det till en tradition att nästan alltid ha med sig ett par block. Detta trots att jag och Peter har bett på våra bara knän att spara på några kvadratmeter regnskog, genom att lämna blocken utanför vårt hem.
.
2. Frukt- och matkorgen
.

.
Leken med frukt- och matkorgen är, enligt mig, något mer kreativ än den med lapparna. (Den är dessutom lättare att städa upp). Noel står vid sin lilla spis och lagar olika sorters soppor som sedan samtliga familjemedlemmar ska smaka på och berömma. Det är också väldigt viktigt att man ber om mer när man ätit upp t. ex. banan- och popcornsoppan. Frukterna kan också användas i Noels affär, där man får köpa vissa utvalda produkter.
.
M: "Jag vill ha en rosa glass, tack."
N: "Nej, det får du inte".
M: "Nähä, då tar jag väl en tomat?"
N: "Nej, den ska jag ha"
M: "Vad får jag köpa då?"
N: "Vindrubor" (=vindruvor, varför kan han uttala det första v:et, men inte det andra?)
M: "Ok, då ska jag be att få köpa en klase vindruVor."
N: "200 kronor!"
M: "Oj, det var dyra vindruVor".
.
Ungefär så kan leken gå till.
.
Nu kommer ögonblicket ni alla väntat på; avslöjandet av förstaplaceringen i Noels leksakslista.
Trumvirvlar

1. Madrasserna
.

.
Japp, här har vi de utan tvekan mest utslitna leksakerna i vårt hem; två extramadrasser som ligger under soffan för att användas vissa nätter när Noel inte vill sova själv. Det finns otaliga användningsområden för dessa madrasser; båt, tåg, tävlingsbana, ambulans, brandbil, hiss och koja. Det går (nuförtiden) även att krypa in i madrassen. Noel har nämligen på eget bevåg pillat upp sömmen för att kunna krypa in i och verkligen bli ett med madrassen. Sedan sitter han där i och ropar "Gissa var jag har gömt mig" och då ska man springa runt och låtsasleta lite överallt och försöka ignorera den halvmeterhöga bucklan på madrassen. Nåde den som hittar honom direkt.
.
Där fick ni några tips på leksaker som garanterat går hem. För den som undrar över de sporadiskt utspridda punkterna i texten så är det, som jag berättat tidigare, mitt enda sätt att kunna få till mellanrum mellan styckena. Blogspot vill tydligen att min text ska vara den tätaste och minst luftiga i hela bloggvärlden. Tur att jag har min list.
.
Trevlig lördag!

Choklad och träning

Som tur var fick jag i min son TVÅ muggar varm choklad. Härligt att han har lärt sig. Det är viktigt för mysfaktorn att kunna sådana saker. Vi var ute redan halv 10 i morse (det var väl tidigt?) och träffade Anna, Elli och Isac. Noel och Isac lekte i snön, gungade och drack varm choklad, till mammas stora glädje. Jag tycker det känns bra att ha något inplanerat varje dag, eftersom jag är ganska rastlös av mig, så den här dagen började perfekt.

Noel skålar med Isac. (Ser de inte ut lite som två gubbar som sitter och ljuger på en bänk? Fast mindre? och sötare? Inte det?)

.

Eftermiddagen spenderades PÅ GYM! Jajjemän! Det var min kära kollega och vän Malin som förbarmade sig över mig och tyckte att mitt skinn behövde fyllas upp med lite hård stoppning. Med andra ord tog hon med mig till Onyx.
Onyx vid Knalleporten känns som ett väldigt flashigt ställe, med tanke på att man bara ska svettas där. Jag hade därför valt utrustning med omsorg och fick med mig följande:

Vattenflaska och EN (1) sko. Eftersom jag inte är enbent så ställde detta till vissa problem. Jag fick således träna i strumplästen. Så flashig var jag. Vi betade av löpband (jag gick, med tanke på att jag nyss fött barn), crosstrainer och en mild genomgång av kroppen. Jag tror att min rumpa kommer att säga ifrån med råge imorgon. Härligt!

.

Nu ser jag fram emot följande...

... en godisskål som ska tömmas framför "På spåret". Tanklös som jag var överlät jag inköpandet av godis till Peter. Han kom hem utan såväl Peanutbites och gula, sura munnar. Det misstaget gör jag aldrig om. Det är inte helt omöjligt att det blir soffan för honom ikväll. ;-)

Angående "På spåret" så är det mitt absoluta favoritmysprogram. Redan när jag var barn tyckte jag om det, fast jag inte kunde en enda fråga. Kanske var det jordnötsringarna och den halva 33centilitersflaskan med läsk som lockade? (För mig blev det nog lite mer eftersom det var jag, i egenskap av storasyster, som stod för upphällandet).

Trevlig kväll!

Denna dag kräver...

... varm choklad. För nu ska här ut i permafrosten och lekas. Som ni kanske förstår är chokladen kärleksfullt och egenhändigt tillverkad, enbart av de finaste råvaror. Inga halvfabrikat här inte.

Det blir väl jag som får dricka upp som vanligt. "Noel, du kan väl smaka liiiiite", "Nej, mamma. Det är brunt". Det är tur att jag var inblandad när han föddes annars hade jag tvivlat på att han verkligen var min son. ;-)

Lunchträff

Idag har vi åter blåst liv i en gammal tradion; mammaluncherna, denna gång med inslag av pappa. Under min förra föräldraledighet var vi ett gäng som träffades en gång i veckan hemma hos varandra och turades om att fixa lunch och fika till gästerna. Deltagarna har varierat beroende på vilka som varit lediga såklart. Den här gången är vi fyra föräldrar och 8 barn. Först ut var Camilla och hon fick betyget MVG av Noel för sin fina spagetti och köttfärssås. Han, som annars aldrig äter någonting (förutom några spagettistrån) satte i sig två portioner. Jag börjar tvivla på min egen förmåga att tillaga denna rätt. Förövrigt så verkar han ha blivit en riktig mammagris och inledde med att fånga in mitt ena ben och sedan inte släppa det. Jag hade därmed en treåring i släptåg för varje steg jag tog. Som tur var släppte han efter en stund. Tur, för annars kanske jag hade fått ojämn benmuskulatur med ett enorma muskler på högerbenet.

Nästan hela gänget. Två bebisar valde sömn framför mat.

Clara, Tilda och Annie poserar medan Noel håller sig i bakgrunden med sin kassaapparat. (Han älskar kassaapparater och pengar och kommer förmodligen bli bankir).

.

Trevlig torsdag!

PS. Vi är fortfarande inte husägare eftersom vi valde att hoppa av budgivningen. DS.

Hysteri på hög nivå

Idag har Alva, för första gången, visat prov på extrema röstresurser. Hon har hittills varit en väldigt lugn, glad och snäll bebis. Tills idag då. Jag hade glömt att det kunde vara så här. Det finns nog inget som kan framkalla så många känslor som när ens lilla knyte tokgråter. Peter var på massage hos Sjöbodamen så honom kunde jag inte ringa. Mamma befann sig på ett flygplan mellan Stockholm och Göteborg. Det är ju annars en klassiker att ringa till henne: "Mamma, nu gråter hon. Varför?". Mamma har alltid svaret, (Ska jag axla detta ansvar sedan i egenskap av moder? Shit! Jag måste börja öva). Efter att ha provat nästan allt; burit i alla olika lägen, matat, tryckt in nappen, sjungit en fin sång (då blev det om möjligt ännu värre!) och bytt blöja så stoppade jag ner henne i bärsjalen. Då blev hon äntligen lugn och tyst så nu vågar jag inte ta av mig den.
.


Nu lugn bebis. (10 poäng till den som lyckas hitta kameran som jag smugit in någonstans på bilden).

Min nya bästa vän

Jag har fastnat i dec... des... desin... desificeringsträsket. Jisses vilket ord. Jag desificerar allt och alla hela tiden. Flaskan är alltid med. Beroendet har sin grund i rädslan för magsjuka. Jag är extremt rädd för denna farsot. Det räcker att jag läser att någon har det så känner jag symptomen komma smygande. Detta extrema desificerande har lett till uttorkad hud på samtliga familjemedlemmar. Den enda som sluppit undan desinficeringsmammans framfart är lilla Alva.

Beroendeframkallande

Ertappad!

Ibland upttäcker man nya sidor hos sin sambo. Här trodde jag att vi kände varandra, men icke. Igår gick jag, som vanligt, och la mig först. Efter att ha sovit någon timma gick jag upp för ett toalettbesök (intressant!) och det var då jag ertappade Peter med att sitta och titta på en högst otippad film. Jag blev minst sagt förvånad, ja man skulle kunna säga att jag drabbades av en smärre chock. "Hur länge har detta pågått?", "Hur länge har han tittat på sådana filmer bakom min rygg?" undrade jag. Peter satt och tittade på....
.
.

...BAMSE, världens starkaste björn. Klockan 23 en tisdagkväll. Notera hur han så fort han upptäckte att han blivit ertappad, började pilla med datorn, som för att dölja vad han egentligen höll på med.

Fifi och blomsterfröna

Under de första veckorna (läs ca 20 veckor) av min graviditet med Alva mådde jag såg fruktansvärt illa. Noel var under denna period ett stort fan av tv-programmet "Fifi och blomsterfröna" (min son är ännu inte så manlig av sig) som han också hade på DVD. Det stod på för jämnan kan man säga. Problemet är att varje gång det nu dyker upp på Barnkanalen så drabbas jag av samma illamående, som en slags skengraviditet. Jag får bokstavligt talat kväljningar. Urk!

Äventyr slutfört

I morse ratade Noel mina förslag på aktiviteter (måla, läsa, bygga lego o. s. v.) till förmån för äventyr. Äventyrsmamman Marie hoppade raskt i sin bästa khakidräkt samt satte safarihatten på huvudet och knåpade ihop ett äventyr. Att åka buss till stan och äta på McDonalds måste väl ändå betraktas som ett hejdundrande äventyr, åtminstone för en 3-åring och en bebis (även för en nybliven tvåbarnsmor ska erkännas).

Sagt och gjort. Det tog x antal timmar att förbereda detta stora äventyr. Förhoppningsvis lär jag mig snart att bli lite mer effektiv. Förberedelserna startade vid 8-tiden och lagom till lunch kunde den svettiga mamman (jag) pusta ut nere i stan.

Vi startade med en äventyrsmåltid på McDonalds i form av en Happy Meal till Noel...

...och detta sunda alternativ till äventyrsmamman. Notera morötterna som jag valde istället för pommes frites. Jojjomensan! (Vem som sedan åt upp de pommes frites som Noel ratade, vilket råkade vara alla utom ca 5 st, förtäljer inte historien).

Efter att vi fått lite mat i våra äventyrsmagar begav vi oss till några spännande butiker. Noel lekte glatt med sin nyfunna kompis Rocco och äventyrståget på Polarn o Pyret. Sedan var vi nöjda på äventyrsfronten och tog bussen hem. Nu smälter vi alla intryck i sällskap av Bamse på DVD:n.

.

Det bör tilläggas att Alva tyckte att äventyret var så spännande att hon sov från start till slut.

.

Hej så länge!

.

(P.S. Om ni undrar över de små prickarna mellan stycken så är det mitt enda sätt att överlista mellanrumstjuven. D.S.)

Äventyr beställt

Vi tog ledigt från dagis idag och jag frågade Noel vad han ville hitta på. "Jag tänkte vi kunde göra ett äbentur (äventyr) mamma". "Eh, ok". Jag hade tänkt mig måla med vattenfärger, bygga med lera eller kanske lite lego. Vet inte hur mycket äventyr det är dock. Det blir nog till att tänka om.

Krig

Jag har precis förklarat krig mot gäddhänget. Här är mitt vapen.

Berätta mer...

Noel har snöat in på ett nytt uttryck; "Berätta meeeer!". Det uttalas med ett oerhört intresse. "Pappa, vad har du gjort på jobbet idag?". Peter berättar. "Berätta meeeer, pappa!". Peter berättar vidare. "Berätta meeeer!". Så kan det fortsätta tills någon av dem somnar.

Idag har vi haft en väldigt trevlig måndag som startade med att vi fick frukostsällskap. Efter att jag lämnat Noel på dagis åkte jag och köpte färska frallor på Byttorps finbageri, som sedan intogs tillsammans med Camilla och Alicia. Under tiden vi mammor vräkte i oss, hängde Alva och Alicia i det lokala gymet.

"Ät ni, så gymar vi så länge".

Eftermiddagen spenderades hos Siv, Nils och Tage. Siv heter egentligen Lotta, men på något sätt fick hon tidigt i vår bekantskap smeknamnet Siv. Jag minns faktiskt inte varför, men förhoppningsvis har det en naturlig förklaring. Logisk kan jag dock inte garantera att den är. Nils är enligt Noel hans "bästa kompis". Här mumsas det bullar. Mammorna mumsade hallon eftersom Siv blivit GI-anhängare. Vid hemkomsten kompenserade jag bristen på kolhydrater med att trycka i mig pasta. Det är väldigt skönt för oss mammor när Noel och Nils träffas, eftersom de för det mesta leker så bra ihop att vi kan sitta och fika i lugn och ro. :-)

Det kan vara så att vägen till Alvas hjärta går genom Rexona. Hon trivdes nämligen även i Sivs armhåla och vi kom fram till att den gemensamma nämnaren måste vara just Rexona.

Alva har köpt sig en eskimåmössa.

När vi kom hem hade vi fått ett paket på posten. Stor glädje uppstod och alla började slita i paketet. Det visade sig innehålla varsin tröja/body till Noel och Alva från våra vänner i Falkenberg. Superfina! Stort tack!

Vi håller för övrigt på och budar på huset jag berättade om igår. Jag tillbringade nämligen natten med att tapetsera tapeter med mönsterpassning. Pust! Vilket jobb! I morgon får vi veta hur det går. Hoppas, hoppas att det är vår tur nu.

Håll alla era tummar! (Jag håller för övrigt tummarna för att det ska bli mellanrum mellan styckena när jag publicerar inlägget. I mina lärarögon svider det ordentligt när texten inte ser grammatiskt korrekt ut).

English kvällsmat

Ja idag kände vi oss lite brittiska här hemma. Kanske är det för att "Morden i Midsommer" stundar. Därför bakade jag och Noel scones till kvällsmat som är en favorit i vårt hem. Grahamsscones och havregrynsscones blev det och så te till naturligtvis. (Visst låter det genast väldigt nyttigt när man har graham och havregryn i titeln!?)

Rykande varma ska de vara, så att smöret smälter. Mmmmm!!!

Tillbehören är viktiga. Vi är stora fans av S:t Dalfours marmelader.

Trevlig kväll!

Lika?

Min mamma tycker sig se många likheter mellan mig som nyfödd och Alva. (Jag är medveten om att bilden på Alva kanske inte är den bästa. Det ser ut som om hon visslar frenetiskt.)

Alva ca 4 veckor (visslandes på en trudilutt)

Jag på min födelsedag

Nå, vad tycker ni?