Bloggstart och BVC-besök

Ser ni?
Ser ni det svarta på mina ögonfransar? Det är mascara.
Var vänlig och bortse från eventuella rynkor

Sedan en vecka tillbaka tillbaka har jag varit mammaledig "på riktigt" med båda barnen. Vi fick ju en mjukstart i och med Peters jullov. Under dagarna på egen hand med barnen har jag tvingats låta mig själv förfalla något. En eftermiddag när Peter kom hem från jobbet upptäckte jag att jag fortfarande gick runt i nattlinnet. Inte ok!
Smink har liksom inte varit att tänka på. Förrän idag. Jag satte Noel framför tv:n (med en glass) och Alva i bärsjal på magen och gick sedan loss i necessären. Man måste ju vara lite snygg när man ska börja blogga och allt.

Tänkte inleda denna blogg med att berätta om något så intressant som Alvas BVC-besök idag. Morfar (så fort jag fick barn bytte tydligen mamma och pappa namn till mormor och morfar, även för mig) var snäll och körde Noel till dagis och jag försökte få liv i lilla Alva. Det var en något bitter moder som konstaterade att "nu gick det minsann an att sova".


Hon lyckades sedan med konststycket att sova sig igenom såväl frukost och blöjbyte som påklädning och promenad till BVC. Allt medan den ömma modern (jag) led av sviterna efter nattens skrikkalas.

Väl framme intog hon sin plats i väntrummet. Jag brukar roa mig med att tänka hur det hade varit om vi vuxna betedde oss som små barn. I detta fall såg jag framför mig ett väntrum där tanter och farbröder låg på golvet och väntade på sin tur att få träffa farbror doktorn.
"Var så god och ligg ner här på golvet så ropar vi upp dig så fort det blir din tur".

Alva följde sin kurva perfekt och fick omdömet "alldeles lagom tjock och alldeles lagom lång". Den ömma modern svällde då av stolthet över sitt lilla barn.


Eftermiddagen ägnades åt att skotta fram en gång till tomten, ifall han skulle komma tillbaka. Noel gjorde även en parkeringsplats till renarna samt en soffa till tomtefar och tomtemor att sitta i.

Därefter fick vi mysigt besök av Noels kompis Isac med mamma Anna och lillasyster Elli. Det är underligt hur snabbt det går att fylla ett hem med leksaker i jämförelse med hur lång tid det tar att plocka bort dem. Här leks det bondgård.



Nä nu är det nog dags för den nyblivna bloggerskan att gå och lägga sig med Alva i armhålan. Där trivs hon allra bäst. Konstigt att ingen tidigare har upptäckt denna plats för vila och rekreation...

God natt!