måndag 21 februari 2011

Lösenordsskydda

Förra helgen läste jag en artikel i tidningen som gav mig en tankeställare. Den handlade om kontroll av vilka som läser det man skriver i bloggen, eller snarare bristen på kontroll. För att jag ska kunna skriva "ohämmat" har jag därför bestämt mig för att starta en ny blogg som är lösenordsskyddad. Inte för att jag tycker att jag blottlägger mitt privatliv allt för mycket i min nuvarande blogg, men jag tänker främst på inläggen om mina barn.

Vill du fortsätta läsa min blogg så skicka ett mail till mig på pmariekarlsson@hotmail.com så skickar jag dig ett mail med adress och lösenord. Observera att bloggen ännu inte är startad, så det kan dröja några dagar.

Guten Abend!

lördag 19 februari 2011

Lördagsfin!


Ja som ni ser har jag i kväll gjort mig till lite extra. Man vill ju gärna piffa till sig någon gång ibland. Vid dessa tillfällen väljer jag inte sällan denna skiffergrå tröja med talande tryck. Jag har också lagt manken till gällande frisyren, som kvällen till ära ser ut att bestå av ca 5 råttsvansar (se bilden ovan). Det bör tilläggas att håret ser något yvigare ut längre upp.
.
Frågan som förmodligen alla nu ställer sig är: Var får jag tag på en sådan tröja?
Tyvärr, det går inte, svarar jag då. Jag fick den för några år sedan av en kollega som lagt vantarna på den och som tyckte att den passade mig. Jag är ju SÅ förtjust i snus. (Eller inte!)
.
Faktum är att denna tröja har blivit min ultimata myströja för den är så mjuk och skön. Vad Peter tycker om den är ännu okänt. Jag har konstigt nog inte fått en enda komplimang av honom när jag burit den. Men så delar han ju inte heller min exklusiva smak.
.
Goder afton!

fredag 18 februari 2011

En tidsresa

Ikväll har jag gjort snacks a la stenåldern. D v s poppat popcorn på spisen i gryta. Så spännande det var när man lyfte på locket för att smygkika litegrann på de små kornen och de flög åt alla håll och kanter. Man riktigt kände hur mycket mer kärlek och omsorg dessa små korn utsöndrade i munnen, jämfört med deras betydligt mer syntetiska efterträdare micropopcornen.

Välkommen till de mjölklösas värld!

Idag begav sig familjen Karlsson/Ström till stan för att fika. Jag förstod att mina fikaval skulle vara ganska begränsade, med tanke på min mjölkfria diet. Att de skulle vara SÅ begränsade som de visade sig vara hade jag dock inte trott. Jag fick välja mellan INGENTING! Peter mumsade på en stor bulle, Noel smaskade i sig en chokladboll och jag drack mitt te och knaprade på... ingenting. Bra för kaloriintaget men tråkigt för mig.
.
Undrar om jag fortfarande finns kvar om två veckor när vi ska till BVC för att utvärdera hur de två veckorna utan mjölkprodukter har påverkat Alvas mage. Jag kanske har förtvinat. Fast å andra sidan är det föga troligt eftersom jag har reserver att ta av så att säga. Men man vet aldrig.
.

Jag om två veckor i väntrummet på BVC?
.
Jag fick ett mycket trevligt telefonsamtal av min mamma när vi gick på stan. Hon ville sponsra oss i våra möbelinköp. "HELT OK", tyckte jag. Jag firade med att handla följande:
.

1. Urfina hissgardiner till Noel och Alvas rum. Jag går härmed mot det politiskt korrekta, genom att välja rosa till Alva och blått till Noel. Faktum var att gardinerna bara fanns i dessa färger och dessutom gillar jag blått och rosa. Men vem vet, jag kanske chockar och sätter de rosa i Noels rum och de blå i Alvas. Om man kan bli kär i gardiner så blev jag i alla fall det. Mitt hjärta bultar hårt i min bröstkorg när jag ser på dem. Puss!
.

2. En vacker lampa från "Ränder och trender" som jag trånat efter länge. Jag gjorde dessutom ett kap, eftersom det var halva priset p g a flytt av butiken. Jag är lite kär i lampan också.
.
På eftermiddagen kompenserade vi vår shoppingstart på dagen med att vara ute i pulkabacken med goda vänner. Det var riktigt mysigt och barnen blev alldeles rosiga om kinderna. Mammorna och papporna också för den delen. Denna gång rattade jag vant boben runt guppet och slapp på så sätt onödiga rumpsmärtor. Marie - Guppet 1 - 1.
.
Ha en riktigt mysig fredagkväll och NJUUUUT av att äta godsaker med mjölk i, såsom choklad!

torsdag 17 februari 2011

Jag är redo!

Nu kan vi flytta. Jag har köpt stommen till vår blivande inredning. Något att utgå ifrån vid inköp av möblemang och som kommer att ge "känsla" åt vårt hem. Som tur var hade jag Siv med mig som smakråd. Man vill inte gärna ta ett beslut som detta på egen hand. Hon tyckte att jag skulle slå till, så det gjorde jag.
Jag köpte en grytlapp. Skönt att äntligen ha hittat en som känns rätt. Nu är det bara att köpa köksinredning som matchar.
Tjoho!

Kjollös - igen!

Är det bara jag som ibland glömmer att ta på mig vissa plagg, så som t ex kjolen, när jag ska gå hemifrån? Faktum är att detta idag hände mig för andra gången i år. Jag, Noel och Alva skulle gå till kompisarna Sara och Calle och leka och när jag tog av mig jackan upptäckte jag att min underkropp ej var kjolbeklädd. Kan jag skylla på två-barn-varav-en-bebissyndromet? Amning är ju känt för att leda till viss förvirring. Jag hade full sjå med att få på barnen deras kläder så jag glömde mina egna. Men leggings och topp är ju inte illa, eller?

I påskas när jag och Peter var på weekendtripp i Jönköping (!) hände det för första gången. Då upptäckte jag när jag skulle ta plats på restaurangen att min fina nya kjol inte var på plats. Den låg och gottade sig på hotellrummet istället. Tur att vi fick plats i ett hörn, samt att det var mörkt. Den gången gick nämligen inte överdelen över rumpan ens. Jag har inte sett den kombinationen i någon modetidning faktiskt. Det kommer nog snart och då kan jag säga att JAG minsann var först.


Här hänger jag i min ensamhet.
.

Noel och Calle började leka tillsammans ungefär samtidigt som vi skulle gå hem. Fram till dess lekte de mest på varsitt håll. Noel hade nämligen hittat en annan kompis, som syns på bilden nedan.

"Här kommer en människa och han är naken", ropade Noel glatt om sin nyfunna vän. Människan red fram på soffbordet på sin noshörning. Vem behöver kompisar när man har så fina plastvänner? Vårt förråd av nakna plastmän är tämligen begränsat faktiskt. Det kanske är dags att införskaffa sig ett gäng!?
.
Trevlig tis... ons... torsdag på er! (har förlorat tidsuppfattningen totalt. Måste bero på min mjölkdiet).

onsdag 16 februari 2011

Taiwan!

Jag har tydligen läsare i Taiwan. Spännande! Undrar vem det kan vara. :-) Jag borde försöka få till ett inlägg på Taiwanesiska för att visa min uppskattning. Jag ska bara leta fram min gamla Taiwanesiska glosbok.

tisdag 15 februari 2011

Ofrivillig diet

Från och med igår får jag inte äta någonting som har mjölk i sig. Alva har haft mycket problem med sin mage och bvc-sköterskan tyckte att det lät som om hon kunde ha mjölkproteinallergi. Att utesluta mjölk har visat sig vara ursvårt. Allt som är gott har ju mjölk i sig. Men, men, vad gör man inte för sin lilla bebis välbefinnande.

Idag lånade vi nycklarna till vårt hus för att mäta viktiga mått, typ fönster, så att jag totalt kan gå loss i diverse inredningsbutiker. När vi var på väg ut i bilen utropade Noel plötsligt "Mamma, det åker en riktig dåre bakom oss". Det krävdes inte många sekunders rannsakning för att inse att detta uttryck kommer från mig. I trafiken har jag en extremt kort stubin och kallar lite för ofta mina medtrafikanter för idioter, dårar och mitt favorituttryck puckon. Men att min son, vid 3-års ålder, redan utvecklat ett dåligt trafikvett, gav mig ett sting av dåligt samvete. Behöver jag tillägga att JAG aldrig gör några fel i trafiken? Nej, jag tänkte väl det.


Här testar Noel hur bra det går att springa omkring i det blivande vardagsrummet. Betyget blev VG+. Att halva rummet upptogs av möbler drog ner betyget något. Möbler som för övrigt fick modern att dreggla pölar på parketten.
.

Idag hade vi lite moppabesök. Noel hade gjort en pärlplatta till honom som han hade slagit in i ett paket och gömt i sitt rum. Han tycker dock själv att det är så spännande att ge bort paket att han direkt talade om var paketet låg. "Moppa jag har gömt ditt kapet. Du får leta. Det ligger under täcket". Moppa letade då, inte helt otippat, under täcket. När han efter varken möda eller besvär fått fram paketet var det dags för nästa avslöjande. "Moppa, det är en pärlplatta i kapetet". Spännande!
.
På bilden försöker Noel lära Alva att fiska med sitt lilla spö. Hon var föga läraktig. Han har för övrigt försökt lära sin lillasyster fler matnyttiga kunskaper. Igår ertappade jag honom med att lära henne att äta isglass. Han tryckte in glassen i munnen på henne och hon såg väldigt förnöjd ut.
.
Trevlig kväll!

söndag 13 februari 2011

Go dag

Jag måste säga att jag, trots ett kaloritintag som vida överskrider det rekommenderade, känner mig mycket nöjd med denna dag.

Vi har hunnit:

1. vara ute och leka en lång stund, både på lekplatsen och i pulkabacken. Jag försökte lära Noel att det är roligt att åka ner för jättebranta backar med gupp i. Han lärde sig snabbt, men det kändes som ju mer han lärde sig, desto mer försvann mina kunskaper. Det är ju inte alls roligt att åka i gupp. Hur har jag någonsin kunnat tycka det? Jag kan knappt sitta ikväll. Min gåställning liknar den man kan se hos kvinnor på BB.

Marie FGÅ (Före GuppÅkning)

2. städa hela lägenheten

3. bjuda goda vänner på egentillverkade semlor och kaffe serverad i servis. Två indikationer på att jag måste ha blivit vuxen uppenbarade sig vid detta tillfälle. Det ena var att jag kom på mig själv med att lovorda min spritserpåse som spritsar så jämnt och fint. Den bästa (och enda) spritserpåse jag ägt.
Det andra var framdukningen av servisen. En servis som jag bestämde mig för att börja samla på som 9-åring. Med andra ord föll valet inte på en stilren produkt. Nej. Krusiduller, guldinlägg och rosa linnéablommor pryder denna servis. Rätt som det var hörde jag någon säga med min röst (det kan inte ha varit jag!!!) "Det är något speciellt med kaffe som dricks ur en fin servis". Det är inte vuxenvarning på den kommentaren, det är pensionärsvarning. Jag som inte ens dricker kaffe. Det KAN inte ha varit jag som sa det. Peter förfasade sig över den ringa mängden kaffe som fick plats i själva koppen. Han hävdade att han fick träningsvärk av att springa fram och tillbaka mellan bordet och kaffekokaren.

Ser ni hur jämnt och fint grädden är spritsad? Tänk att just jag har lagt vantarna på en sådan källa till glädje.
.
4. satt i mig kvällsmat i form av pizza utan att få ångest. Detta trots den tidigare uppätna semlan. Bäst att vaddera sig lite ifall det blir fler guppåkningar. Så tänkte jag.
.
Det var en sammanfattning av min, ej så händelserika, men ändå sköna dag.
.
Imorgon firar vi Peters sportlov och Alla hjärtans dag med en romantisk tripp till... IKEA.
.
Trevlig söndag på er!

lördag 12 februari 2011

Shutter Island

Jag har lite svårt för den svenska schlagerhysterin och turligt nog är Peter så långt ifrån schlager man kan komma. Vi körde helt enkelt filmkväll istället.

Åh vad jobbigt det är när filmer inte har ett solklart slut. Som i kvällens film "Shutter Island". Nu kommer jag ju gå och grubbla på vad slutet egentligen betydde. Var han galen? Var han snäll? Vad gjorde de egentligen i fyren?

Mina dagar präglas ju av Astrid Lindgrenfilmer och Bolibompa och där får man bannemej reda på hur filmerna slutar. Har min hjärna anpassat sig till barnprogram? Nä, imorgon får jag nog leta upp ett ryskt drama att sätta tänderna i, för att träna upp min hjärnverksamhet igen. Eller så får det bli "Pippi på de sju haven?". Det slutet lämnar ju också utrymme för vidare funderingar; Hur kom de hem från de sju haven? Vilka var egentligen de sju haven? Varför ville inte Pippis pappa följa med hem? Hur hade Tommy och Annikas föräldrar haft de på semestern i Stockholm? Vad gjorde Lilla gubben när Pippi var borta? Blev han inte avundsjuk när inte han fick följa med? Ni ser ju. Vem behöver ryska draman?
Kvällens film som satte myror i min hjärna.


Go mat!

Så här på eftermiddagskvisten börjar man ju klura på vad man ska äta till kvällsmat. Nu tänkte jag tipsa om en smarrig lördagsrätt som det i och för sig är för sent att börja tillaga nu, eftersom köttet ska ligga i marinad i några timmar. Men en annan gång kanske. Själv har jag fått receptet av min kompis Sara en gång i tiden.

Du ska laga denna rätt om du:

1. gillar grekisk mat

2. gillar mat som sköter sig själv så att säga

3. gillar att lukta vitlök

GREKISK LÅNGPANNA
(Har tyvärr ingen bild)

Fläskfilé (4-5 skivor/person)
Potatis (färdig klyftpotatis funkar också)
Röd och gul paprika
Rödlök
Svarta oliver
Champinjoner
Fetaost
Körsbärstomater

Marinad:
1,5 dl olivolja
1 dl kinesisk soya
2 tsk (jag brukar ta mer) sambal oelek
salt och peppar

Kall sås:
3-4 dl Cremefraiche
1 pressad vitlöksklyfta
1 msk italiensk salladskrydda
0,5 msk majonäs
lite pressad lime

Gör så här:
Blanda marinaden. Skär filén i 1 cm tjocka skivor och låt ligga i marinaden ett par timmar eller över natten.

Smörj en långpanna och lägg i potatisen (i klyftor), sedan paprika, champinjoner och rödlök. Strö över oliver och smulad fetaost. Dela tomaterna på mitten och lägg över. Lägg sist på köttet och häll över lite av marinaden. Eventuellt behöver du ta ut plåten efter en stund och hälla av ifall det blir för mycket vätska. Låt stå i ugnen 35-40 minuter i 200 grader.

Ät! Njut! Drick vin till! Mums!

Själva är vi inte särskilt avancerade denna afton utan lagar tacos. Det är ju gött det med!

Ha en trevlig kväll!

fredag 11 februari 2011

Sabla skitväder!

Det blir inget dop för vår del. Väder och vind har satt stopp för det. Efter att surfat runt på olika väder- och trafiksidor bestämde vi oss för att stanna hemma. Det känns verkligen supertråkigt att inte få träffa lilla kusin Sebastian för första gången. Alva gråter dessutom blod för att hon inte får ha på sig sin fina dopoutfit. Även mamman känner en viss sorg.
Jeansklänning, vit krusidullbody, krusidullrumpstrumpbyxor (det heter väl så?) samt guldskor och matchande guldhårband fick packas upp igen. Klänning, body och strumpbyxor från Polarn o Pyret samt guldskor från Lindex. Nu måste vi bjuda in oss på något annat kalas så att hon får använda sin outfit innan hon växer ur den. Med andra ord; ska ni ha kalas så bjud oss. Vi är desperata! ;-)
.
Naturligtvis var det meningen att även Noel skulle ha kläder på sig på dopet, faktiskt, men än så länge är jag på smekmånad med tjejkläder. Det finns ju så mycket mer att välja på. För killar är det liksom bara byxor som gäller med skjorta eller tröja upptill.
.
Kvällen får istället ägnas åt godis och På spårettittande. Så fort det var bestämt att det inte blev någon Kumla - Uppsalaresa kastade jag mig iväg till City för att köpa smågodis (=min stora last i livet).
.
Nu är jag trött på vinter och snö. GIV MIG VÅR!
.
Trevlig kväll alla!

Ny teknik

Noel har uppfunnit en ny nagelklipparteknik.

"Mamma, Alva har långa naglar. Hämta pilbågen!"

Jag vet inte hur ni brukar göra hemma hos er, men det känns som det krävs lite för mycket precision för min del att kapa bebisnaglar med pilbåge.

Jag misstänker att han menade nagelfilen.

torsdag 10 februari 2011

Mellanrumsinflation

Vad hände egentligen med mina ickeexisterande mellanrum mellan styckena? Bestämde sig blogspot plötsligt för att kompensera mig för alla de mellanrum de bestulit mig på? Plötsligt får jag mellanrum för en hel armé. Se inlägget nedan.

Kommentera mera!

Åh, vad kul det är när ni kommenterar. Mer sånt! Jag vill ju veta vilka som läser.


I morgon bär det av till Uppsala för dop av kusin Sebastian. Vi mellanlandar först en natt i Kumla. Förhoppningsvis får vi cellen mellan Lasermannen och Knutbypastorn ;-). (Peter får alltid kommentarer om anstalten när han säger att han kommer från Kumla; "Jaså, har du rymt?" följt av ett förnöjt skrockande i tron om att man är den första som skojar till det på detta vis.).



Dagen har spenderats hos Anna, Elsa och Clara för lunchätande och lek. Mycket trevligt!

Kvällen har bland annat ägnats åt att titta på Bamse på danska. Noel fick Bamseboxen av sin morfar för ett tag sedan, men av någon anledning så pratar de alltid danska. Fast man väljer SVENSKA i menyn och trycker JÄTTEHÅRT på knappen så möts man av grötröst när det börjar. "Haer kommer Lelleskudde å Baemse". Jag tycker att det är fruktansvärt irriterande, men Noel verkar inte bry sig nämnvärt. Han tror nu mer att alla språk han hör som inte är svenska, är danska.

Lelleskudde på vei te Baemse


P g a packförberedelser hinner jag inte blogga så mycket ikväll. Återkommer imorgon!



Guten Abend

onsdag 9 februari 2011

En gång scout - alltid scout... eller?

I dag har jag dammat av mina scoutkunskaper. Det trodde ni inte va? Att jag besatt sådan alltså. Jo då. Visst har man varit scout en gång i tiden. En ganska kort scoutkarriär må hända. Jag gick nämligen bara på ett möte, fick min tjusiga skjorta och några märken. Mamma sydde på alla märkena och sedan insåg jag att man som scout förväntades sova ute i naturen, t ex i tält. Då slutade jag med omedelbar verkan. Jag är ingen tältperson. (Varför sova på mark när det finns säng? Varför frysa när man kan vara varm? Varför kissa bakom en buske när det finns toalett? o. s. v.)

Men idag var jag riktigt scoutig. Med mig hade jag min scoutkompis Siv (Lotta), som syns på bilden nedan i sin allra scoutigaste pose, och våra barn.

I bakgrunden kan ni själva se vilken genuin scoutmiljö vi befann oss i.

Scoutmammorna gned två flintastenar mot varandra och fick till slut fram en eld där vi grillade korv. Noel och Nils njöt till fullo av dessa kulinariska mästerverk och mödrarna kände sig ganska stolta över sig själva.

Efter bob-åkning och lek (på lekplatsen) gick det även att få ner ett paket Ballerina-kex och varm saft. Noel förstod inte riktigt vitsen med att saften skulle vara varm och blev mycket nöjd när han upptäckte att den kallnade med tiden. Observera att de trots den långa soffan (som fanns mitt ute i skogen) praktiskt taget sitter i knät på varandra. Gullungar!

Så visst kan man scouta till det emellanåt. Tänk att kunskaperna sitter i så långt efteråt. Men det är väl som de säger: En gång scout - alltid scout!
.
På eftermiddagen fick vi besök av Charlotta, Lisa och lille Edvin. Vi kalasade på egentillverkade semlor á la Laila Lindholm. (Inga kalorier alls). De hade med sig superfina presenter till Alva. En personlig tavla och egenstickade tossor. Tavlan har en given plats i hennes blivande rum och tossorna på hennes små fossingar. Tack snälla ni!
God afton!

måndag 7 februari 2011

Marie - husägaren

Ja, nu är det klart. Idag var jag och skrev min kanske livs viktigaste namnteckning. Lite darrig blev den. Nu är det inte längre bara till att ringa hyresvärden när kylskåpet är trasigt eller om det är en konstig svart fläck på badrumstaket. Nä nu måste vi plötsligt själva kunna en massa saker. Det lär nog bli ett antal telefonsamtal till pappa.

Dessutom blir vi väl så småningom illa tvungna att utöka vårt ordförråd med verb som dränera och isolera. Jag får innerligt hoppas att jag aldrig behöver nyttja verbet slamsuga. När jag ser slamsugarbilen måste jag alltid titta åt ett annat håll, för blotta ordet ger mig kväljningar. Så slammet, lyssna noga nu: HÅLL DIG BORTA FRÅN MITT HUS! Slamsugarbilar kanske inte brukar besöka hus. Någon som vet?

Vi hade med oss båda barnen vid kontraktskrivandet. Jag hade i min enfald hoppats på att Noel skulle sitta nöjd i ett hörn med sin "dator" (bärbar DVD) laddad med Spöket Laban under hela mötet. Men icke. Han upptäckte snabbt att de tjusiga stolarna gick att snurra på i en rasande fart. Mäklaren log ansträngda leenden och låtsades finna det hela roande. Mitt i genomgången av paragraf 7 valde Alva att "göra tvåan", vilket spred en suspekt lukt i rummet. Rätt som det var flög nappen ut och landade under mäklarens fot. Han märkte dock inget, utan jag fick diskret avbryta honom i uppläsandet med att be honom att avlägsna den därifrån. "Charmigt med barn" var inte helt säkert hans åsikt efter mötet. Fast jag tyckte ändå att det gick rätt bra.

Ni är säkert sjukt nyfikna på hur nattens armhåleavvänjning gick. Ni behöver inte vänta längre för jag ska berätta det nu. Det gick jättedåligt! Men vi ger oss inte. I natt fortsätter kampen.

Trevlig kväll!

söndag 6 februari 2011

En helt vanlig söndagkväll

Vi har låtit permanenta Alva i en tidlös och ungdomlig frisyr. Vad tycks?


Varje gång hon har badat krullar håret upp sig så att hon ser ut som faster Hjördis 74 år. Fast sötare!

Även om man inte kan tro det, av den här bilden att döma, så bjussar hon nu för tiden på alldeles underbara leenden och försöker "prata". Det enda man behöver göra för att framkalla ett leende är att ha ansiktena ca 30-40 cm ifrån varandra och sedan dra ett nonsensrim, typ Plutti-plutti-plutt (som ju inte ens är ett rim ser jag nu när jag skriver det, utan bara en rad upprepningar av ordet plutti.) I alla fall tycker Alva att det är höjden av humor. Hon kommer förmodligen att utvecklas till ett mycket intelligent barn, av humorn att döma.


Noel har skapat ett konstverk. "Vatten med blod" heter det. Passande för barnrummet. Han berättade att det var en haj som bitit en pojke i armen. Därav blodet.

Vi har bestämt oss för att börja försöka avvänja Alva från hennes nattliga armhåleberoende. Är det någon som varit armhålsberoende som kan ge oss några tips på, för modern mindre krävande, alternativ?

Natti natti!

Hopp om livet

De senaste dygnen har varit en kavalkad av frossa, svettningar (ej så mysigt men ack så sant), feberdrömmar om taklampor samt tappra försök att svälja. Nu känns det som att det håller på att vända i alla fall. Det är ganska nyttigt att få smaka på att vara riktigt sjuk emellanåt. Åtminstone när det är över. Man lär sig uppskatta den tråkiga vardagen och att njuta av att t ex kunna äta. Fast jag ska erkänna att jag var ganska nöjd med att inte ha någon matlust under en dag eller två. Inget ont som inte har något gott med sig ;-)

Så här såg min matdag igår ut:

Frukost: Nyponsoppa

Lunch: Nyponsoppa

Mellanmål: Nyponsoppa

Kvällsmat: Nyponsoppa

Mys: Ny.... Ja ni fattar poängen.

Jag har lite svårt att ta det lugnt när jag är sjuk. Peter är raka motsatsen. Han stänger in sig i sovrummet och sover tills han är frisk. Lite väl bra enligt mig. Jag vill gärna vara med där det händer om man säger så. Annars känner jag mig ännu sjukare. Genom att allt ska vara så likt "som vanligt" som möjligt lyckas jag under korta stunder lura mig själv att jag är inte alls är sjuk. Ibland blir jag sur på Peter för att jag inte vilar när han minsann vilar sig igenom sina sjukdomar. Då säger han "Och vems fel är det då?". Det brukar vara ett effektivt sätt att ta död på diskussionen.


För att gå över till något helt annat så vill jag nu göra ett inlägg om min dotters hårväxt.



Man skulle kunna tro att fadern till denna trollunge är av betydligt mer exotiskt ursprung än Kumla. Inget ont om Kumla (som förutom fängelse även kan stoltsera med en egen korvfabrik.), men så värst exotiskt är det faktiskt inte.

Faktum är att om jag inte hade sett bilder från min egen tid som nyfödd, samt varit närvarande (i allra högsta grad) vid hennes födelse så hade jag nog tvivlat på att hon var min. En eloge till Peter som inte visat misstanke för att eventuella brevbärare skulle vara inblandade. :-) Fast nu ser jag på bilden att han har ju faktiskt en ganska lurvig arm.

Nu ska Peter få laga till en lasagne till familjen.

Trevlig söndagkväll! Må den gå i friskhetens tecken.

fredag 4 februari 2011

Fluss

Jag är sjuk. Halsfluss. Feber. Läkarbesök. Penicillin. Ynklig. Ingen bloggning idag.

torsdag 3 februari 2011

Tip-Top

Besiktningsmannens utlåtande om "vårt" hus var "tip-top". Hurra för det! Jag behövde med andra ord inte plocka fram mina obefintliga prutkunskaper. Jag firade med att åka till MIO. Imorgon ska jag fira vidare på "Hjärterum" och på lördag blir det skumpa och god mat här hemma. Fest i dagarna tre skulle man kunna säga.

God natt!

En diskussion

Så här gick en diskussion per telefon mellan mig och Peter alldeles nyss:

Peter: -Var är du? (lätt härjad röst)

Jag: -På Mio (för ovanlighetens skull).

Peter: -Så du är inte på väg hem? (härjad röst)

Jag: -Eh, nej. Som sagt jag ÄR på Mio. (Lite lätt irriterad eftersom jag precis lämnat hemmet)

Peter: -För jag och Noel ska äta nu.

Jag: -Jaha, men jag skulle ju inte äta hemma idag, så ät ni. (för ett kort ögonblick lite rörd över att de inte ville börja äta utan mig)

Peter: -Jag vet, men Alva gråter. Det är lite bökigt att äta då.

Jag: -Ok! (Jag bestämmer mig snabbt för att stanna en stund till på MIO).Välkommen till min vardag! (VÄLDIGT irriterad då jag varit hemma hela veckan med ett sjukt barn, klättrar på väggarna och måste komma uuuuut. Ut och få höra någon annan röst än Noels och Pippi Långstrumps. Köper nästan med mig två prydnadskuddar i ren protest. Men bara nästan. Man vill ju inte överdriva)

Och där var samtalet slut.

onsdag 2 februari 2011

Son med exklusiv smak

Idag har Noel utökat sin juvelsamling. Eftersom hans feber fick ett uppsving i eftermiddags besökte vi akutvårdcentralen. Där visade det sig att han hade halsfluss. Han lyckades därmed med något som hans mor, d. v. s. jag, aldrig gör, nämligen att genomföra ett halsprov på ett försök. På mig brukar det krävas åtminstone fem försök. Jag får skylla på min välutvecklade kräkreflex. Så fort den där äckliga lilla pinnen börjar närma sig insidan av min hals slår hela min kropp bakut och sparkar bokstavligen bort den stackars sköterskan som försöker utföra provet. Efter 3-4 bortsparkningar brukar det resultera i en måttligt road sköterska. I ALLA FALL så var min son desto duktigare och fick därför en belöning; en liten leksak. Återigen fick fräsiga studsbollar, plastdjur och nyckelringar stå tillbaka till förmån för.... ringarna. Noel kunde omöjligt hålla tillbaka sin glädje när han såg sin chans att utöka sitt ringinnehav. Utan tvekan valde han ut sin favorit... med en glittrande rosa fjäril på. Det är min son det. Peter försökte diskret leda in honom på en studsboll men icke. Noel stod upp för sitt val av rosa fjärilsring.
Drottningen av Saba? Shejken av Abu Dhabi? Nej, det är min son med sin nya ring.
.
Hoppas att ringen innehar magiska krafter och gör honom frisk bums.

Första läkarbesöket

Idag har Alva varit på sin första läkarkontroll, eftersom hon nu har uppnått den respektabla åldern 2 månader. Noel var med för att hålla henne i handen ifall hon skulle få någon läskig spruta. När han märkte att så inte var fallet blev han nog en gnutta besviken och gav sig iväg på en ridtur istället.

Här grenslar han sin springare och sätter av i galopp...
.
...medan Alva ligger och väntar på domen.
.
Hon fick med beröm godkänt även denna gång. 57 cm lång och 4700 gram tung. Hon passade också på att fyra av en massa leenden mot farbror doktorn, som för övrigt var en tant.
.
Vi är rejält trötta på feber nu. För sjunde dagen i rad har Noel 39,6 grader. Glass är nästan det enda som går ner i hans lilla mage. Imorgon får det därför bli ett besök på vårdcentralen. Klockan 9 imorgon är det dessutom besiktning av "vårt" hus. Är det någon som vill ta sig an ett litet sött, febersjukt barn under tiden? Inte det nä. Vi får se hur vi löser det. Kanske, om vi ber till högre makter, försvinner febern i natt.
.
Man är ju lite lätt orolig för vad som kan tänkas dyka upp på en besiktning. Tänk om de hittar ett skatbo i skorstenen eller upptäcker att huset saknar tak. Det sista borde vi dock ha märkt. Men allvarligt talat, både jag och Peter är väldigt okunniga inom området. Vad ska man fråga efter? Vi får helt enkelt hoppas på det bästa. Hittas något fel så får jag väl plocka fram mina obefintliga prutartalanger. Jag ska fila på några strofer här hemma ikväll så att jag låter insatt och som en hård förhandlare.
.
Önska oss lycka till!

tisdag 1 februari 2011

Mortling pågår

Det är inte var dag det mortlas i det här huset. Men idag så åkte den fram, vår vackra marmormortel. Jag har ännu inte besämt vilken plats morteln ska få i det nya huset. Förmodligen en väldigt central plats, som den här hemma (längst in i ett skåp gömd i en tratt). Nä nu ska här mortlas vidare.
Det är möjligt att detta inlägg kommer att vinna första pris i kategorin "Mest intressanta blogginlägg 2011". Jag ska göra mitt bästa för att låta förvånad när någon ur juryn ringer och berättar nyheten för mig.

Nu så...

... har tekniken insett sitt eget bästa och valt att fungera igen. Med andra ord går det nu att ladda upp bilder. Inte för att jag egentligen hade så fantastiskt många bilder att dela med mig av. Men ändå...
.
Gårdagens frisörbesök resulterade inte i någon drastisk förändring utan bara lite ny fräsch färg. Det är inte klokt så mycket det gör för helhetsintrycket. Ni må tro att jag kände mig piffig när jag vankade runt på BB alldeles nyfriserad och utväxtfri för nästan exakt två månader sedan.
.
Egentligen färgar jag ENBART för att få lite varm choklad. För det är ju alltid när man sitter och väntar på att färgkletet ska göra sitt som man blir serverad choklad och tilltugg samt har tid att sitta och bläddra i tidningar. Till min stora glädje låg det en inrednigstidning och väntade på mig. Dessvärre handlade den om hur man kunde inreda en takvåning i London och jag kände inte att det var jättemycket som jag kunde överföra till vårt hus i Dalsjöfors, men det är ju alltid kul med inspiration. Om inte annat så blev jag väldigt sugen på att åka till London. Det lär dock få vänta. Men hallå, jag har ju torget i Dalsjöt att traska till. Who needs London when you live in Dalsjöfors? (Märkte ni att jag blev lite internationell där?)


.
Senare på kvällen var det dags att åka och handla. "Vänta mamma!" skrek Noel när jag skulle åka och kom springande med den här:

...en handlingslista. Vad skönt! Annars är det ju så lätt att missa något.
.
Noel är fortfarande sjuk så det blir till att stanna hemma idag också. Jag vet en mamma som snart klättrar på väggarna. (Det är jag). Det får eventuellt bli bakning av semlor idag, som jag sedan ska försöka låta bli att smaka på. Eller så försöker jag inte ens. Det sistnämnda kanske är bättre, då slipper jag bli besviken över att mitt försök misslyckades.
.
God morgon!

måndag 31 januari 2011

Få saker...

...gör mig så ilsken som när tekniska prylar inte fungerar. I detta fall är det datorn som får ta emot mina agressioner eftersom det inte går att ladda upp bilder till mitt tänkta blogginlägg. Jag vill slå datorn och gör faktiskt det också. En liten smäll bara. När inte datorn reagerar på mina utbrott tolkar jag det som att den provocerar mig, vilket gör mig ännu argare. Tillslut blir jag arg på Peter eftersom det är han som har köpt datorn (just nu kallad skitdatorn) och bestämt att vi ska ha det här vedervärdiga mobila bredbandet. Inte helt logiskt beteende kanske. Men ibland är det rätt skönt att vara lite ologisk och omogen.
.
Tekniskt strul sätter alltså stopp för kvällens inlägg.

God afton på er!

söndag 30 januari 2011

Morgonstund

Idag hände det något högst underligt. Jag vaknade och gick upp före båda barnen. Så nu sitter jag alltså uppe helt själv med datorn och en kopp te. Får man säga att det är skönt? Man hinner ju till och med tänka.
.
Det blir faktiskt mer betänketid idag för jag ska till frisören. IGEN. Förra gången jag var där hade jag ju värkar och kunde inte ens njuta av min varma choklad. Den här gången ska jag läsa tjusiga magasin (typ Hänt Extra), njuta av chokladen samt antagligen minnas hur hemskt det faktiskt är med värkar. När jag ser en gravid person på stan så kommer jag på mig själv med att sända personen medlidsamma blickar och tänka "Stackars dig! Du vet inte vad som väntar dig". Om själva förlossningen alltså. När väl ens lilla bebis är ute är det ju underbart.
.
För övrigt så blev förnuftet bryskt undanknuffat under gårdagens tur till Ljusexperten och Mio (igen). Två lampor och en väldigt tjusig tvättkorg (!) inhandlades. Det är så typiskt mig att börja med att köpa en tvättkorg när det är så mycket annat som behöver handlas. Men nu ska här tvättas med grace förstår ni. När jag kom med famnen full av kuddar till den nya soffan (som vi ännu inte köpt och inte ens hittat) samt en fiiiin rosa-lila pläd gjorde förnuftet, som tur var, come-back.
.
För att återgå till frisörbesöket så funderar jag på att göra något radikalt med håret. För mig är radikalt att klippa några centimeter mer än vanligt. Vi får väl se vad hon säger, min frisör Marianne.
.
Trevlig måndag!

Frukost med god yoghurt och söta barn

Mums! Vilken smarrig yoghurt jag inhandlade igår. Jag åt nog ett halvt paket till frukost idag (något överdrivet som vanligt). Under veckorna äter jag alltid havregrynsggröt och ägg, men på helgerna lyxar jag till det med god yoghurt och mackor. Dessutom förgylldes frukosten av två små söta barn i tidningen, som faktiskt råkade vara mina egna.
.

Ser ni mina små gullungar?
.
Natten har ägnats åt tankar om lampor. Jag drog nämligen med mig min vän Siv (Lotta) till Miomöbler igår eftermiddag och där botaniserade vi en lång stund bland de olika lampmodellerna, samt frossade i underbara inredningsprylar. Frågan är vem som ska finansiera mitt inredande. Någon frivillig?
.

Jag lyckades dock behärska mig och inhandlade endast ett N som ska stå i Noels fönster. Bokstaven A, till Alvas fönster, var tyvärr slut men kommer snart in igen.
.
Jag glömmer liksom bort att huset inte är vårt än. De andra budgivarna kan ju ändra sig och kasta in ett nytt bud eller så kanske besiktningen visar att det under huset gömmer sig en vulkan. Allt kan hända så jag måste behärska mig. MÅSTE! Fast jag får nog ta en tur till Idébelysning när de öppnar. En liiiten tur bara.
.
God morgon!

fredag 28 januari 2011

Hjälp! Vi är med hus!

Ja just precis; HJÄLP! Hela dagen har vi gått som på nålar efter en segdragen budgivning som vi till slut vann. Vi gick lite längre än vad vi tänkt, vilket föranleder viss ångest. Självklart är vi även glada, men det är stort att köpa hus. Det är ju inte som att köpa en ny byrå direkt. Besiktning ska göras och papper signeras, men sen så...
.
Bifogar några bilder så att ni vet vad som väntar er när ni hälsar på. Tyvärr ingår inte inredningen, som jag misstänker kommer från butiken "Hjärterum". Eller tyvärr och tyvärr, då hade ju hela min nattliga inredningsplanering varit förgäves.






Här ska Peter stå och laga mat.


Här ska man parkera sina tofflor.

Väntstol till duschen




Här ska Peter stå och tvätta och dona.

SMS-rädsla

Förresten så dör jag en smula varje gång jag får ett sms, för det kan innebära att vi blivit överbjudna i budgivningen på huset. Bara så att ni är medvetna om konsekvenserna av ett eventuellt sms.

Sjukdag

Noel vaknade med 39 graders feber, vilket innebar att det skulle bli en dag i soffan. Trodde jag. När man själv, i egenskap av vuxen, har hög feber så är man oftast ganska sliten och vill bara sova. Detsamma gäller tydligen inte barn, för han verkade inte inse att han var sjuk utan ville hitta på en massa saker.
.
Den pedagogiska moderns hjärta slog ett par extra slag när Noel kom gående med bokstavspusslet i högsta hugg. Jag måste erkänna att jag har lagt en del krut på att han ska tycka att det är roligt och spännande med bokstäver och läsning. Stolt kan jag konstatera att han nu kan lägga sitt namn med bokstäver samt att han kan plocka ut första bokstaven i t ex mamma, pappa, Alva och några till. (Det må hända att jag är en gnutta yrkesskadad, lågstadielärare som jag är). Idag ägnade han sig åt att använda alla alfabetets bokstäver i ett och samma ord. Jag skulle sedan läsa ordet gång på gång. Det gällde att läsa på samma sätt varje gång annars fick man snabbt en anmärkning "Nu sa du scheeeeel (f är tydligen en svår bokstav att uttala) mamma!".
.

Efter ca 30 läsningar kände jag, hur pedagogiskt det än må vara med bokstäver, att det var dags att byta aktivitet. Syltkaksbak kändes som en bra idé med en supersnorig kille. Nu ska du sluta läsa om du är äckelmagad. Mitt under degtillverkningen såg jag hur något olämpligt lämnade Noels näsa OCH LANDADE I DEGEN. Det var bara att slänga degen och göra en ny, på egen hand denna gång. Efter noggrann tvagning, intag av nässpray samt hård övervakning fick Noel sedan hjälpa till med håltillverkning och syltiläggning.
.

Syltkakor någon? Ingen? Det blir nog till att bjuda på dem till ickebloggläsande gäster. Trots att de är garanterat snorfria. Vi säger nog inget till Peter om den här incidenten.
.
Mys nu ordentligt för idag är det FREDAG!

torsdag 27 januari 2011

Insomnia

I natt har jag sovit extremt dåligt. Nej, det är inte Alva som hållit mig vaken (hon har snusat så sött i armhålan). Inte heller Noel. Eller Peter.
.
Jag har inrett! Nästan hela natten. Det är inte bara soffor (nya naturligtvis) som har placerats ut, utan även detaljer såsom fönsterlampor, kuddar, krukväxter och ljusstakar. Julgranens plats har så klart också valts ut med omsorg. (Det är bland det första jag funderar på när jag kommer in på en husvisning). Jag har försökt att slå bort inredningstankarna genom att säga till mig själv "Marie, vi har inte köpt huset än. Tänk om du ligger vaken och inreder åt någon annan nu igen". Jag lyckades lyssna till mig själv för några korta, ljuvliga sekunder, men sedan kom ett fruktfat och puttade undan mina logiska tankar och så var jag igång igen.
.
Så idag är jag trött men förväntansfull inför dagens budgivning. Jag är laddad kan man säga. Bring it on!


"Var ska vi stå då?"
.
God morgon förresten!

Bästa tisdagstipset

Jag har denne man att tacka för 8 år av härliga tisdagskvällar.
.
Mycket riktigt! Det är ju självaste Bachelor-Andreas. Året var 2003 (uttalas med röst från en gammal historiefilm). TV-programmet Bachelor skulle sändas för första gången. Vi var ett gäng tjejer som bestämde oss för att träffas och titta på det första programmet. Det var fantastiskt roligt att sitta och skämmas tillsammans över alla pinsamheter som mannen ovan bjöd oss på. Jag minns särskilt ett tillfälle då vi alla stod upp och skrek för fulla halsar, med trippla skämskuddar för ögonen, när Bachelor-Marie (ej jag!) tackade nej till Andreas ros.
.
Vi fortsatte naturligtvis att träffas säsongen ut. Konceptet var enkelt. Dresscode: mysbyxor, förtäring: frallor med te och därefter blandade sötsaker, samtalsämnen: Andreas förehavanden samt övrigt skvaller.
.
När serien var slut var vi beroende av våra tisdagkvällar. Det var så trevligt att ha något att se fram emot mitt i veckan. Vi fortsatte därför att träffas även utan Andreas, med rullande värdinneschema, och gör så fortfarande! Trots jobb, familjeliv och allt annat som ska hinnas med så är tisdagkvällarna heliga (även om vi nu bara ses varannan tisdag). Medlemmarna har varierat något, men "stommen" är densamma.
.
Tisdagkväll a la 2011. Här Camilla med Alicia, Maria med Alva, Anna och jag bakom kamera. Tyvärr saknades Sara och Anna p g a sjukdom och jobb.
.
Så tack ska du ha, Bachelor-Andreas!

onsdag 26 januari 2011

Kompisar


Vad nu då? Har ni haft kungligt besök? Det kanske ni undrar när ni ser denna juvelbeprydda hand. Nä då, det är bara Noel som har gjort sig fin med klocka och ring. Han beger sig ogärna ut bland folk utan dessa accessoarer. Den exklusiva ringen fick han på folktandvården Byttorp i höstas. Tandläkaren ställde fram en skål med tuffa plastdjur (dinosaurier, hajar o.s.v.), men Noel hade fått korn på något annat i bakgrunden, nämligen en skål fylld med ringar. "Du kanske hellre vill ha en ring?" frågade tandläkaren. Snabbt åkte Noels hand fram och valde ut denna guldring med ett blått safirhjärta. Med fördel bärs ringen på tummen och matchas med tuschstreck på handen.
.
Igår lekte vi med våra fina kompisar Nils, Tage och Siv (Lotta) igen. Det blev McDonaldslunch till barnen och Ceasarsallad till mammorna. Därefter massor av lek, bus, prat och latte. Här sitter två modiga brandmän och tar igen sig i soffan. Noel har inte bestämt sig än om han ska bli brandman eller polis när han blir stor.
.
Alva tycker att det har varit lite för mycket fokus på Noel här på bloggen det sista. Hon vill gärna poängtera att även hon har ett socialt liv.

Här till exempel ligger hon på golvet och skrockar tillsammans med sina väninnor Linnea och Liv. Liv (i babysittern) har precis berättat en spännande anekdot. Alva och Linnea vet inte riktigt vad de ska tro.
.

Plötsligt försvann Linnea in i en telefonkiosk och ut kom istället denna hjälte flygande; Spiderbaby. (Jag är medveten om att jag eventuellt blandar ihop superhjältarna lite nu. Det är en litterär frihet jag tar mig.)
.
Vi har ett nytt hus på g. Budgivning startar idag. Vi får väl se hur det går. Ni får hålla tummarna lite bättre denna gång, för det verkade inte hjälpa förra gången.
.
Ha en bra dag!

tisdag 25 januari 2011

Ledsna spadar

Min son har den sista tiden utvecklat starka känslor för döda ting. Man kan inte längre slänga den halvätna mackan, eftersom den blir ledsen då. Inte heller föreslå att vi kanske kan städa undan de få bebisleksaker han har kvar i sitt rum, eftersom de bli ledsna då.
Idag skulle vi åka till kompisen Nils och äta lunch. Noel stod utanför och väntade medan jag klädde på mig och Alva. När vi kom ut stod han utrustad med två spadar. Jag bad honom ställa tillbaka dem, eftersom de inte skulle följa med på lunchen, varpå Noel tittade på mig med förfärad blick. "Men mamma, de blir ledsna då". Jag försökte förklara att spadarna mådde mycket bättre av att stå ute i friska luften än att ligga i en bil och ha tråkigt. Jag menar, de hade ju i alla fall varandra. När han förstod att jag menade allvar åkte underläppen ut flera meter och stora tårar började trilla nerför hans kinder. "Mamma, de är jätteledsna nu", förklarade han hulkande.
.

Två sörjande spadar
.

En sörjande spadägare. Lägg märke till tåren modell x-large.
.

Två glada spadar på väg till lunch. 1-0 till Noel och spadarna.
.
Trevlig kväll!

Tidsbrist!!

Ah! De senaste två dagarna har tiden tyvärr inte räckt till för bloggande. Jag hoppas att det ska bli en stund över i kväll...

söndag 23 januari 2011

Sabla unge!

Jag kan skryta med att jag under mitt 32-åriga liv aldrig har svurit. Det är inte så att jag bestämt mig för det, utan svordomar har helt enkelt inte trivts i min mun. Jag har provat att säga några ord, men det låter helt sjukt när jag säger dem. När andra säger samma ord kan det låta riktigt effektfullt. Istället har jag brukat den tjusiga låtsassvordomen "sablar", ett kanske inte lika effektfullt ord. Jämför så får ni höra: "Hörrudu, din jävla idiot!" kontra "Hörrudu din sabla idiot!". Min "svordom" låter som ett skämt. Ändå kan jag inte göra mig kvitt den.

Peter svär desto mer flitigt (med riktiga svordomar), även om inte heller han är någon direkt racersvärare. Noel har som tur är aldrig snappat upp någon svordom, förrän nu. Och vilken tror ni han har valt att snappa upp? Jo, SABLAR såklart. Betyder detta att han kommer att gå i sin mors fotspår genom livet? "Sabla mamma!", och "Sabla pappa!" har han yttrat idag. That´s my son!


Nu ska jag förklara min hårda rubrik. Jag känner mig hyfsat nöjd med min viktnedgång hittills, efter förlossning och graviditet. 3 kg kvar till inskrivningsvikten (vid det tillfället hade jag i och för sig redan gått upp några kg). Idag fick Noel mig att inse fakta. Vi satt i soffan, han och jag. Rätt som det var tog han min hand, la den på min mage och sa "Mamma, känn så tjock du är".

Sabla unge!

Idag har vi för övrigt haft fikabesök från storstaden i väst. Nej, jag tänker inte på min hemstad Bollebygd, utan Göteborg. Det var min barndomsvän Hanna med sambo Niklas och den lilla bebisen i magen som förgyllde vår eftermiddag.


Trevlig söndagkväll på er!

lördag 22 januari 2011

Te- och bloggpaus

Nu tar jag mig en välförtjänt paus i allt städande och sätter mig vid datorn med en kopp "Mors lilla Olle". Det var tydligen jag som drog nitlotten i den här familjen idag. I morse kom jag på att det vore mysigt att gå på bio med Noel, eftersom jag såg att "Lilla Anna och långa farbrorn" gick just nu. "En av oss kan gå med honom, så kan den andra vara hemma med Alva och städa". (Hur kunde jag lägga fram det så dumt?). "Jag kan gå på bio med Noel" erbjöd sig Peter ädelt och väldigt snabbt. Så nu går jag här hemma och städar lite bittert och halvhjärtat. Viftar med dammvippan och plockar med Noels leksaker som är ÖVERALLT.
.
När fick han alla dessa leksaker? Det är ju sjukt. Han är tre år. Ska det fortsätta i den här takten måste vi snart köpa två hus. De flesta leksakerna leker han inte ens med. Jag har nedan gjort en 3-i-topplista över de saker han helst leker med här hemma. För att göra det riktigt olidligt spännande för er börjar jag bakifrån, alltså med tredjeplatsen.

3. Post it-lapparna
.

.
En dag gjorde Noels morfar det, för mig och Peter, ödesdigra misstaget att ta med sig några post-itblock till Noel. Plötsligt hade vi neonfärgade lappar i varenda vrå, inklusive på oss själva. Noel kan roa sig i timmar med att sätta upp lappar i olika mönster och grupperingar. Det är också det enda som leken går ut på: att sätta upp lapparna. När alla lappar är uppsatta är leken över. Morfar tycker att det är så roligt att se hur Noel kan roa sig med något så enkelt att han har gjort det till en tradition att nästan alltid ha med sig ett par block. Detta trots att jag och Peter har bett på våra bara knän att spara på några kvadratmeter regnskog, genom att lämna blocken utanför vårt hem.
.
2. Frukt- och matkorgen
.

.
Leken med frukt- och matkorgen är, enligt mig, något mer kreativ än den med lapparna. (Den är dessutom lättare att städa upp). Noel står vid sin lilla spis och lagar olika sorters soppor som sedan samtliga familjemedlemmar ska smaka på och berömma. Det är också väldigt viktigt att man ber om mer när man ätit upp t. ex. banan- och popcornsoppan. Frukterna kan också användas i Noels affär, där man får köpa vissa utvalda produkter.
.
M: "Jag vill ha en rosa glass, tack."
N: "Nej, det får du inte".
M: "Nähä, då tar jag väl en tomat?"
N: "Nej, den ska jag ha"
M: "Vad får jag köpa då?"
N: "Vindrubor" (=vindruvor, varför kan han uttala det första v:et, men inte det andra?)
M: "Ok, då ska jag be att få köpa en klase vindruVor."
N: "200 kronor!"
M: "Oj, det var dyra vindruVor".
.
Ungefär så kan leken gå till.
.
Nu kommer ögonblicket ni alla väntat på; avslöjandet av förstaplaceringen i Noels leksakslista.
Trumvirvlar

1. Madrasserna
.

.
Japp, här har vi de utan tvekan mest utslitna leksakerna i vårt hem; två extramadrasser som ligger under soffan för att användas vissa nätter när Noel inte vill sova själv. Det finns otaliga användningsområden för dessa madrasser; båt, tåg, tävlingsbana, ambulans, brandbil, hiss och koja. Det går (nuförtiden) även att krypa in i madrassen. Noel har nämligen på eget bevåg pillat upp sömmen för att kunna krypa in i och verkligen bli ett med madrassen. Sedan sitter han där i och ropar "Gissa var jag har gömt mig" och då ska man springa runt och låtsasleta lite överallt och försöka ignorera den halvmeterhöga bucklan på madrassen. Nåde den som hittar honom direkt.
.
Där fick ni några tips på leksaker som garanterat går hem. För den som undrar över de sporadiskt utspridda punkterna i texten så är det, som jag berättat tidigare, mitt enda sätt att kunna få till mellanrum mellan styckena. Blogspot vill tydligen att min text ska vara den tätaste och minst luftiga i hela bloggvärlden. Tur att jag har min list.
.
Trevlig lördag!