En gång scout - alltid scout... eller?

I dag har jag dammat av mina scoutkunskaper. Det trodde ni inte va? Att jag besatt sådan alltså. Jo då. Visst har man varit scout en gång i tiden. En ganska kort scoutkarriär må hända. Jag gick nämligen bara på ett möte, fick min tjusiga skjorta och några märken. Mamma sydde på alla märkena och sedan insåg jag att man som scout förväntades sova ute i naturen, t ex i tält. Då slutade jag med omedelbar verkan. Jag är ingen tältperson. (Varför sova på mark när det finns säng? Varför frysa när man kan vara varm? Varför kissa bakom en buske när det finns toalett? o. s. v.)

Men idag var jag riktigt scoutig. Med mig hade jag min scoutkompis Siv (Lotta), som syns på bilden nedan i sin allra scoutigaste pose, och våra barn.

I bakgrunden kan ni själva se vilken genuin scoutmiljö vi befann oss i.

Scoutmammorna gned två flintastenar mot varandra och fick till slut fram en eld där vi grillade korv. Noel och Nils njöt till fullo av dessa kulinariska mästerverk och mödrarna kände sig ganska stolta över sig själva.

Efter bob-åkning och lek (på lekplatsen) gick det även att få ner ett paket Ballerina-kex och varm saft. Noel förstod inte riktigt vitsen med att saften skulle vara varm och blev mycket nöjd när han upptäckte att den kallnade med tiden. Observera att de trots den långa soffan (som fanns mitt ute i skogen) praktiskt taget sitter i knät på varandra. Gullungar!

Så visst kan man scouta till det emellanåt. Tänk att kunskaperna sitter i så långt efteråt. Men det är väl som de säger: En gång scout - alltid scout!

.

På eftermiddagen fick vi besök av Charlotta, Lisa och lille Edvin. Vi kalasade på egentillverkade semlor á la Laila Lindholm. (Inga kalorier alls). De hade med sig superfina presenter till Alva. En personlig tavla och egenstickade tossor. Tavlan har en given plats i hennes blivande rum och tossorna på hennes små fossingar. Tack snälla ni!

God afton!