Så här gick en diskussion per telefon mellan mig och Peter alldeles nyss:
Peter: -Var är du? (lätt härjad röst)
Jag: -På Mio (för ovanlighetens skull).
Peter: -Så du är inte på väg hem? (härjad röst)
Jag: -Eh, nej. Som sagt jag ÄR på Mio. (Lite lätt irriterad eftersom jag precis lämnat hemmet)
Peter: -För jag och Noel ska äta nu.
Jag: -Jaha, men jag skulle ju inte äta hemma idag, så ät ni. (för ett kort ögonblick lite rörd över att de inte ville börja äta utan mig)
Peter: -Jag vet, men Alva gråter. Det är lite bökigt att äta då.
Jag: -Ok! (Jag bestämmer mig snabbt för att stanna en stund till på MIO).Välkommen till min vardag! (VÄLDIGT irriterad då jag varit hemma hela veckan med ett sjukt barn, klättrar på väggarna och måste komma uuuuut. Ut och få höra någon annan röst än Noels och Pippi Långstrumps. Köper nästan med mig två prydnadskuddar i ren protest. Men bara nästan. Man vill ju inte överdriva)
Och där var samtalet slut.
Ho,ho, pappor!
SvaraRaderaPå något litet vis tycker jag mig känna igen det där, en smula:-)
pssst...nästa gång följer jag med så kan vi ta en latte på mio å begrunda alla fina kuddar i lugn å ro!
//Siv
Skönt att läsa att det inte bara är vis som har sådana "diskussioner", även om vi bara har ett barn :-)
SvaraRadera