Ja, nu är det klart. Idag var jag och skrev min kanske livs viktigaste namnteckning. Lite darrig blev den. Nu är det inte längre bara till att ringa hyresvärden när kylskåpet är trasigt eller om det är en konstig svart fläck på badrumstaket. Nä nu måste vi plötsligt själva kunna en massa saker. Det lär nog bli ett antal telefonsamtal till pappa.
Dessutom blir vi väl så småningom illa tvungna att utöka vårt ordförråd med verb som dränera och isolera. Jag får innerligt hoppas att jag aldrig behöver nyttja verbet slamsuga. När jag ser slamsugarbilen måste jag alltid titta åt ett annat håll, för blotta ordet ger mig kväljningar. Så slammet, lyssna noga nu: HÅLL DIG BORTA FRÅN MITT HUS! Slamsugarbilar kanske inte brukar besöka hus. Någon som vet?
Vi hade med oss båda barnen vid kontraktskrivandet. Jag hade i min enfald hoppats på att Noel skulle sitta nöjd i ett hörn med sin "dator" (bärbar DVD) laddad med Spöket Laban under hela mötet. Men icke. Han upptäckte snabbt att de tjusiga stolarna gick att snurra på i en rasande fart. Mäklaren log ansträngda leenden och låtsades finna det hela roande. Mitt i genomgången av paragraf 7 valde Alva att "göra tvåan", vilket spred en suspekt lukt i rummet. Rätt som det var flög nappen ut och landade under mäklarens fot. Han märkte dock inget, utan jag fick diskret avbryta honom i uppläsandet med att be honom att avlägsna den därifrån. "Charmigt med barn" var inte helt säkert hans åsikt efter mötet. Fast jag tyckte ändå att det gick rätt bra.
Ni är säkert sjukt nyfikna på hur nattens armhåleavvänjning gick. Ni behöver inte vänta längre för jag ska berätta det nu. Det gick jättedåligt! Men vi ger oss inte. I natt fortsätter kampen.
Trevlig kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar