Kl. 22.50. Nu sover hon...

...tänkte jag och Peter förnöjt, efter att Alva slumrat sött i min famn en lång stund. Försiktigt la vi ner henne i vagninsatsen (som än så länge "fungerar" som hennes säng). Jag sprang iväg för att borsta tänderna med en vision om att få somna utan ett barn i armhålan och kom tillbaka till följande:

"Ha, ha! Här ligger jag och är jätteglad och tänker inte sova än på länge. I alla fall inte i den här. Om jag får ligga i din armhåla så kan vi diskutera saken".

Pust!