"Mommo" 59 år... och lite annat

Igår begav sig hela familjen Ström/Karlsson till Bollebygd för att fira "mommo" (Noel och Alvas mormor för den som inte kunde räkna ut det) som fyllde 59 år. Noels allra bästa kompis i hela världen är "moppa" och det är höjden av lycka för honom att få åka dit. Han fick en cykel av tomten i julas (Noel alltså, inte moppa) och den körde han glatt omkring med i huset. Det är en sådan där cykel utan trampor som man ska lära sig att hålla balansen med. Det ska bli spännande att få susa fram på den till våren.

Ur vägen!

Under tiden Noel ägnade sig åt cyklingen uppfann Alva en ny sovstil. På knä. Hon tyckte inte att fotbollsmatchen hon tittade på med pappa var tillräckligt spännande.

Observera hur pappa Peter verkligen anstränger sig för att spexa till det på kortet.

Idag begav vi oss för första gången med hela familjen för att storhandla på City. Vi stötte redan vid starten på ett för oss nytt problem. Vart skulle maten stå?

Hela vagnen av modell XL var ju full med barn... Det var bara att hämta en vagn till. Naturligtvis hade vi kunnat plocka ut Noel, men då hade handligen plötsligt inte blivit lika gemytlig (läs Noel hade blivit rasande och ställt till med en scen).

Vi har även varit på husvisning idag. Vi trivs fantastiskt bra i området där vi bor, men radhuslägenheten är alldeles för liten (65 kvadrat!!). Ett hus i samma område är tyvärr för dyrt för oss så vi måste vidga våra vyer. Det känns som vi har varit på ca 30000 husvisningar under förra året (eventuellt något överdrivet), men det vill sig aldrig riktigt. Antingen vill vi inte ha det, eller så vill vi jättegärna ha det men det blir för dyrt efter hysteriska budgivningar.

Dagens visning var ett hus i Frufällan (detta käcka namn!), med gångavstånd till en finfin badplats. Vi tror nog att vi är lite intresserade faktiskt. Ska sova på saken. Drömmer jag om att jag inreder i huset så är saken biff, då är vi med och bjuder. Jag brukar nämligen alltid göra det. Drömma alltså. Nackdelen med det är att då blir man så besviken när inredningsplanerna går om intet och någon annan köper huset.

Vi får väl se hur det går! Håll tummarna!